Nationell handlingsplan för handikappolitiken (2000 – 2010

År 1999 antog Sveriges riksdag en nationell handlingsplan för handikappolitiken, ”Från patient till medborgare” (prop. 1999/2000:79). Handlingsplanen sträcker sig fram till år 2010 och involverar alla samhällsområden. Målet för den nationella handlingsplanen är:

  • en samhällsgemenskap med mångfald som grund;
  •  att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning blir fullt delaktiga i samhällslivet, oavsett ålder;
  • samma levnadsvillkor för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning.

Det handikappolitiska arbetet ska särskilt inriktas på att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsättning, att förebygga och bekämpa diskriminering och att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Fram till 2010 är tre arbetsområden särskilt prioriterade:

  • att ett funktionshinderperspektiv ska genomsyra alla samhällssektorer
  • att skapa ett tillgängligt samhälle
  • att förbättra bemötandet av människor med funktionsnedsättning

FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet ligger till grund för handikappolitiken.

Den nationella handlingsplanen ger de statliga myndigheterna ett tydligare handikappolitiskt ansvar än tidigare. Fjorton myndigheter är utsedda att vara så kallade sektorsmyndigheter med särskilt ansvar för att genomföra handikappolitiken inom sina respektive samhällsområden.
Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam,har regeringens uppdrag att vara samordnande och pådrivande i svensk handikappolitik.

I mars 2006 presenterade den svenska regeringen sin andra uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. I skrivelsen konstaterar regeringen bland annat att utbildning och arbete utgör grunden för ekonomisk och social trygghet men att arbetsmarknads-situationen för personer med funktionsnedsättning de senaste åren har försämrats. Regeringen skriver dock att en rad viktiga insatser genomförs för att förbättra arbetsmarknadssituationen för denna grupp.

De omvärldsanalyser som sektorsmyndigheterna har gjort i syfte att identifiera vilka samhällsprocesser som påverkar möjligheterna att uppnå de handikappolitiska målen pekar på både drivkrafter och motkrafter. Teknikutveckling och internationalisering utgör centrala utvecklings-områden som kan öka tillgängligheten till såväl tjänster som produkter.

Den demografiska utvecklingen kan komma att utgöra en drivkraft för ökad tillgänglighet i samhället, samtidigt som ökat kostnadsmedvetande inom kommuner och landsting utgör en utmaning. Regeringen konstaterar också att en framtida utmaning är att utveckla kunskapen om och metoderna för att i det handikappolitiska arbetet utveckla såväl barn- som genusperspektivet.