Konventioners förhållande till nationell rätt

När en stat ratificerar en konvention åtar sig staten att se till att konventionen följs. Konventionerna binder stater men konventionerna binder inte utan vidare domstolar och myndigheter. En enskild individ i en stat som anslutit sig till en konvention kan inte heller direkt åberopa konventionerna i domstol. Konventionerna måste först införlivas i den nationella rätten. Själva införlivandet kan ske på olika sätt.

Det ena sättet är att själva konventionen införs som nationell lag. Så har Sverige gjort med den Europeiska konventionen angående skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Detta innebär att svenska myndigheter och domstolar är skyldiga att respektera konventionen såsom annan svensk lag. Det innebär att en enskild individ kan överklaga fall till svensk domstol och hänvisa direkt till den europeiska konventionen. När alla ”inhemska rättsmedel uttömts”, det vill säga när ett fall har prövats av alla berörda instanser i Sverige kan den enskilde eller organisationer även överklaga fallet till Europadomstolen. Europadomstolens avgöranden är rättsligt bindande för den berörda staten.

När det gäller FN:s olika konventioner om mänskliga rättigheter har Sverige istället valt att se till att svensk lag överensstämmer med konventionernas innehåll. Vid kontakt med svenska myndigheter och domstolar måste vi därför i första hand hänvisa till berörd svensk lag.

Svenska domstolar eller myndigheter får inte sätta svenska lagar åt sidan om de anser att lagarna inte är förenliga med konventionen. Myndigheterna och domstolarna måste alltid utgå från svensk lag, men, konventionerna kan användas vid tolkningen av de nationella lagarna.

Enskilda individer och organisationer kan därför indirekt åberopa och hänvisa till konventionens innehåll. Om enskilda eller organisationer uppmärksammar att det finns luckor i regelverket eller att det finns lagar som inte överensstämmer med konventionernas innehåll kan detta påtalas till berörd övervaknings-kommitté. Detta kan exempelvis göras genom ”alternativrapportering” eller genom individuell klagorätt om sådan finns och Sverige har ratificerat berört tilläggsprotokoll. För att berörd övervakningskommitté ska pröva fallet måste alla inhemska rättsmedel först ha uttömts.