Diskriminering

Att diskriminera betyder, enligt svenska akademiens ordbok att utsätta någon för en ogynnsam särbehandling. Det är ett relativt begrepp vilket innebära att man bara kan förstå det genom att jämföra, relatera till något annat. Nämligen den normala behandlingen som personen borde ha fått.

Förbud mot olika former av diskriminering finns inskrivna i ett stort antal internationella, europeiska och svenska lagar. I svensk rätt finns den rättsliga utgångspunkten för förbudet mot diskriminering i
1 kap. 2 regeringsformen. Bestämmelsen kan inte åberopas av enskilda, men, den ska ses som en programförklaring som syftar till att få det allmänna, det vill säga regeringen, riksdagen, domstolarna, de statliga myndigheterna liksom landsting, regioner och kommuner och dess statsförvaltningar att verka för att bestämmelsen förverkligas.
I regeringsformen (2 kap. 19§) slås även fast att svenska lagar eller föreskrifter aldrig får stå i strid med den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, den så kallade
Europakonventionen.

Europakonventionen som antagits som svensk lag förbjuder diskriminering i relation till samtliga rättighetsområden i konventionen. Bland dessa finns rätten till liv och en rättvis rättegång, skydd för intrång i enskildas hem, privatliv och korrespondens, yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet, förbud mot tortyr, grym och förnedrande behandling liksom förbud mot slaveri och godtyckliga frihetsberövanden.

År 2008 antog riksdagen en diskrimineringslag (sfs 2008:567) som trädde i kraft 1 januari 2009 och ersatte flertalet tidigare lagar på diskrimineringsområdet. Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom arbetslivet, utbildning, handel med varor, tjänster och bostäder (utanför privat- och familjelivet), anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning (exempelvis marknader, mässor eller konserter), hälso- och sjukvården, socialtjänsten, färdtjänst och bostadsanpassningsbidrag, socialförsäkringssystemet (Försäkringskassans tjänster), statligt studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning.

Europakonventionen och Diskrimineringslagen kompletteras av ytterligare bestämmelser som förbjuder diskriminering, exempelvis ilagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning och Föräldraledighetslagen.

Den Europeiska Unionens rättsakter har stor betydelse för den svenska rättsutvecklingen. Av särskild vikt är Direktiv 2000/78/EG” av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling. EU-domstolens tolkning av detta direktiv är direkt relevant för tillämpningen av den svenska diskrimineringslagen.

Utöver de förbud mot diskriminering som finns inskrivna i svenska regelverk innehåller samtliga FN:s konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ratificerat, förbud mot diskriminering i relation till konventionens rättigheter och eller målgrupp.

Du hittar konventioner och relaterade dokument här

IURIS HUMANI erbjuder utbildningar i samtliga svenska, europeiska och internationella diskrimineringslagar. Varmt välkommen att kontakta oss för mer information.

Inga nummer publicerade år 2015